Försörjningsplikt och försörjningsskyldighet – En guide

Försörjningsplikt innebär att vissa personer har en skyldighet att försörja sig själva och sina närmaste anhöriga ekonomiskt. Detta regleras främst i Föräldrabalken och innebär att föräldrar har en skyldighet att försörja sina barn samt att makar har en skyldighet att försörja varandra om det behövs.

Försörjningsplikten gäller främst föräldrar gentemot sina barn samt makar gentemot varandra. Föräldrar har en försörjningsplikt gentemot sina barn fram tills att barnet fyller 18 år eller blir ekonomiskt självständigt. Makar har en försörjningsplikt gentemot varandra så länge äktenskapet består och under vissa omständigheter även efter en eventuell skilsmässa.

När ett barn fyller 21 år kvarstår försörjningsskyldigheten för föräldrar endast om det finns särskilda skäl. Det kan exempelvis vara om barnet studerar på heltid eller på grund av sjukdom eller funktionsnedsättning inte kan försörja sig själv. Föräldrar kan då behöva fortsätta att bidra ekonomiskt till barnets försörjning även efter att denne fyllt 21 år.

Försörjningsplikten gentemot barn innebär att föräldrar ska se till att barnet har tak över huvudet, mat, kläder, utbildning och annat som behövs för en god uppväxt. Föräldrar ska även bidra till barnets ekonomiska behov och stötta denne i att bli självständig och kunna klara sig på egen hand i framtiden.

Om en person inte uppfyller sin försörjningsplikt enligt svensk lag kan olika åtgärder vidtas beroende på situationen. Det kan handla om att Socialtjänsten ingriper och kräver att personen bidrar ekonomiskt till sina närstående, eller att domstolen beslutar om tvångsåtgärder för att säkerställa försörjningen. Det är viktigt att följa lagstiftningen kring försörjningsplikt för att undvika konsekvenser av att inte uppfylla denna skyldighet.